Har du gått vilse i livet?

Ibland går man vilse.
Då kan det vara svårt att navigera. Och just därför säger man att man har just gått vilse.
Fast att tekniskt sett har man inte gått någonstans alls.

Så var kommer känslan av vilsenhet ifrån då?

Det verkar ofta vara utifrån. Från andra eller från situationer.

Jag letade i flera år. Jag letade bland män.. jag letade bland jobb... jag letande bland vänner och bland saker..

Men det verkade inte finnas något svar och jag kände mig mer vilse än någonsin.

En dag träffade jag en coach, Lotta Poonam Lagerström. En underbar kvinna som förändrade hela min livssyn. Jag minns så tydligt att varje gång jag pekade utåt och skyllde på världen så pekade hon tillbaka på mig.
Först blev jag så provocerad. Varför skulle hon påpeka att det var mitt fel.

Sen en dag såg jag det.

Vad jag säger till andra säger jag också om mig själv.

Och inte bara det.. Vad jag säger om andra är ofta sant för mig också.

Ups.. den nöten vad inte kul att svälja.

Hela min värld ändrades och plötsligt såg jag att jag själv kunde ta ansvar. Eller snarare, måste ta ansvar.
Om jag bara skyllde på allt där ute skulle jag fortsätta gå på dessa vilsna stigar.

Det fanns bara en väg. Och den var inåt.

Under kommande år praktiserade jag meditationer och tacksamhetsövningar och allt möjligt jag kunde nå.
Men så plötsligt började vilsenheten komma ifatt mig igen. Det var som att jag inte hade något att luta mot.

Det var som att det hjälpte när jag mediterade, men om jag inte höll i det dagligen så tappade jag det.

Då mötte jag en annan coach.
Anders Haglund. Transformativ framgångscoach.

Det var andra gången i mitt liv som jag på riktigt förändrade min syn.
Plötsligt såg jag att jag var hel.

Att jag inte behövde meditera utan bara "stanna"
Att livet inne mig alltid fanns där oavsett och att vilsenheten bara bestod av tankar.
Tankar som jag hade gått på.

Stillheten fanns där bakom tanken.
Alltid.

Det svåra var att våga stanna och lita på att den fanns där.
Lita på att tankestormen skulle gå över.

Precis som solen alltid finns bakom molnet så finns stillheten alltid där bakom molnet.

Något jag inte hade sett tidigare var hur mycket tankar och känslorna förändrades inne i mig dagligen.

Jag hade fått för mig att om jag var vilse och slutade tänka på det så var det bara tillfälligt.
Jag hade aldrig sett att stillheten som fanns kvar när jag stannande upp faktiskt var själva grunden.
Det var egentligen så jag mådde.

Istället trodde jag att om jag inte kände så var det ett tecken på att jag inte brydde mig.
Om du någon gång finner en stillhet i livet.

Fundera på om kanske det kan vara så att det alltid finns där.

Precis som solen finns bakom molnen.
Lita på att, precis som moln går förbi, så gör också tankar och känslor det.

Med Kärlek
Ellen